Idag efter skolan fikade jag med några kära klasskamrater. Sofia B, Ebba, Hanna, Freddie-boy, Ingrid. Jag lyckades få med Ellen oxå, happy! Hursomhelst gick vi till Fotöljen för att fika, jävligt dyrt ställe. Jag och Ellen är ju så ekonomiska så vi tänkte dela på en chokladkaka. Men nej nej, det fick man inte, Man var tvungen att köpa en sak per person, jäkla snåljåpar. Vi gick ner i underjorden och satt och bara myste. Eftersom vi var så många pratade man inte med alla samtidigt. Jag och Hanna hade en trevlig diskussion om något som jag inte minns och så hör jag lite defust hur Ebba säger: grisen var lika lång som här ifrån och hit( hon pekar alltså på två väggar). Fredrika ifrågrasätter detta och jag får en lite rolig idé om ett skämt.
- Men du Ellen hur lång är du?
- 1, 68 säger Ellen.
- Om du lägger dig på golvet kan vi mätta hur lång grisen borde vara.
- Okej säger Ellen. Jag blir mäkta förvånad och bryter ihop i en skrattack. Ellen lägger sig på golvet och Fredrika håller handen vid hennes huvud. Sen lägger sig Ellen en gång till, svaret blev en och en halv Ellen, så lång är grisen. Under denna mätning kommer en man ner för trappan han tittar misstänkt på oss, undra varför? Ser ni Ellen?!


Sen fortsätter diskussionen.
-Ah två och sextioåtta, säger Ebba. Sen tillägger hon, det är ju inte fan fyra meter (Hanna sa att det var så lång mellan väggarna). Sofia skrattar sitt underbara skratt.
- En 2, 68 m lång gris?, säger Fredrika ifrågasättande. 
- Men varför tittar ni på mig för, säger Hanna och ser oförstående på de andra. Alla litar alltid blint på mig vad jag än säger, tilläger hon. Under tiden tjafsar Freddie-boy och Ebba lite i bakgrunden. Fredrika reser sig plötsligt upp och visar med handen hur högt något är.
- Jag slår vad om att de (dem på H4 gården där grisen bodde) sa att den var typ tre meter. 
- Tre meter det är ju typ som en oxe, säger Fredrika. Det går ju inte, ropar någon. Ellen sitter och tittar förundrat på de andra. 
- hur långa är benen då, tilläger någon varpå alla skrattar. Ebba sitter och blippar med sin mobil. 
- Jag vet att den var jättestor, säger Ebba.
- När var det där, undrar Hanna. Nån mummlar något om någons föräldrar. Hur lång var den sa du, tilläger Hanna.
-Ja men så där gigantisk stor, säger Ebba. De (H4 människorna) kommer säkert veta hur stor den var.
- Bra fråga där säger någon. Sofia tänker smsa sina föräldrar.
- Men asså dina föräldrar kommer ju inte veta det, säger Ebba.
- Men jag smsar Samuel, säger Sofia med eftertryck. 
- Han har ju en dator.
- Han kan kolla hur stor världens största gris är, säger Freddie-boy.
- Ja men den kommer säkert vara ännu större, säger Ebba.
- Den kommer säkert vara typ en och en halv meter eller nåt sånt där, säger Ingrid. Inte 2, 68 iallafall tillägger hon sedan.
- Jag tror det är en supergris. Sofia skrattar högt.
- Men grisar är större än vad man tror, säger Hanna.
Alla skrattar. 
Sen mumlar de vidare. Jag filmar först Ellen lite och sen mig. Kul!
- Ehm mitt öra är varmt, säger Sofia.

Hanna visar Ebbas mobil för mig.
- Ehh det var en grej på den men den försvann.  Hon trycker lite och säge rsedan, det försvann också. 

Jag vet inte om det var så kul egentligen, men jag var had eätit socker. Och var lite speedad. 





  

Så idag var det första träningen som jag har våndats för den här dagen. Men självklart när jag var där så var det jättekul! Hade helt glömt vilka mysiga människor det finns där, ni vet vilka ni är:D

Efter träning gick jag, Jessice och Louise till bussen. Det var trevligt med sällskap, glada och sociala satte vi oss längst bak i bussen. Ni vet vid fyrasättet, det satt en man på den fjärde platsen men det var ju lugnt. Vi var ju bara tre. När vi hade satt oss tittade jag lite nogrannare på mannen som satt mittemot mig.


Han såg allmänt tuff ut och hade en läderjacka.  När jag tittade på hans hand var den invirad i hushållspapper. Pappret hade färgats rött av blod, med min otroliga erfarenhet av gangsters (man spelar ju Mafia Wars och GTA) antog jag att han hade varit i slagsmål. Hans ena byxben var även det blodigt, min egna slutsats var att han hade knäat någon. Jag tittade lite mistänkt på honom men försökte sen att inte tänka allt för mycket på den läskiga mannen. Jag diskuterade istället med Jessica och Lollo. De går NV och jag tycker självklart SAM är roligare, deras argument var att de läste matte och kemi. Men bra argument liksom, märks att de inte läser samhälle.

Vid södra station reste sig Maffiamannen upp och var på väg av, jag pressade mig mot stolen. Min instiktiva tanke var att han antaglien hade HIV. Avstånd är därför viktigt. Äntligen hade han gått av, jag och mina fotbollspolare utbytte menande blickar men vad händer inte då. Han ändrar sig och går på igen. JAA! Men denna gång sitter han iallafall ett säte ifrån oss.

Resten av bussresan går bra, han åker vidare till Gullmars och jag går av vid Skanstull. Precis när jag gått av åker en polisbil i full fart längs ringvägen. Han är i bussen! tänkte jag så högt jag kunde. Men de åkte vidare... Jag fortsatte hem och på rutgefuchsgatan (eller hur det stavas) stod tre polisbilar utanför ett hus. Antaglien ett ganstertillhåll.

Efter en händelserik dag sitter jag nu med en kopp te och försöker varva ner. Jag lyssnar på The Cure och börjar gilla dem bättre och bättre. Imorgon börjar jag nio. Skönt. Sen är det myzhelg, Sofia bli frisk snart. I need you!

God natt alla kära vänner, kram Helmut.

Sitter och leker lite med datorn och lyssnar på The Cure. Tack snälla Frida för lånet:D Den är ganska bra men jag kan inte gilla musik riktigt förens jag kan sjunga med.

Jag är trött och har ont i min hälsena och en jäkla prenummerations lapp om Super Play är borta. Jag blir galen det var värsta bästa erbjudandet. Det var iallafall god lunch!

Stackars Sofia är sjuk och stackars jag ska träna fotboll utomhus idag kl 20:00. Snacka om jobbigt. Lite seg som ni kanske märker. Jag kanske borde sova lite innan maten... Jaja, ska iallafall bli kul i helgen. På fredag med das gang och sen på lördag ska jag och min kära lilla Karin ha Marlon Brando eftermiddag/kväll. Ska bli så kul! Tänkte först lägga in en bild på The Cure men jag ändrade mig. Karin vi kan dela på honom!

Alla lägger ju upp bilder med sina häftiga systemkameror. SÅ här är min häftiga kamera.





Och BTW det här är Gnocchi!

Jaha så då var det sovmorgon, men vad gör nörd-Wilma. Hon sätter klockan lite extra tidigt och spelar lite spel på sin älskade 360. Smart! Efter en relativt stadig frukost går Wilma till bussen, hon är sen och bussen också. Men vad kom hon på för smartlöning på det? Ja juste hon tar tunnelbana (som vi idag lärde oss hette Subway (am) eller Underground (en). Det var spännande att åka tunnelbana tyckte Wilma, men hon blev lite förvirrad var hon skulle gå när hon kom till Slussen. Wilma stannade helt plötsligt på perrongen vilket resulterade i ett totalstopp för alla förvånade och stressade människor bakom.

När hon tillslut hittade till skolan vaar hon relativt trött. Jaha då börjar lektionerna. Engelska, jippi! Jämför brittiska och amerikanska, ännu mer jippi! Det komiska i det hela är att Wilma inte är ironisk. Efter engelskan var det estetiskverksamhet. Man skulle göra om en bild på sig själv utifrån vissa teman man fick. Wilma fick explosivt, varpå figuren på hennes bild fick ett explosivt ansikte. Wilma är lite klantig och kladdade ner bordet hon jobbade vid. Men vad fan det var inte bara jag som gjorde det! Oj nu är det inte tredjeperson längre, well, well...

Grejen var att Wilma var den enda ansvarfulla som städade upp efter sig. Wilma var väldigt grinig innan lunchen eftersom det inte var mat förens kl 12:30. När ni lär känna Wilma vet ni vilken jobbig människa hon är när hon är hungrig. Men nog om det, det var god mat! Linsbiffar med typ janssons frestelse fast utan anjovis och med mor(d)rötter.Alla vet vilken god mat det blir imorgon:D Pannkakor med sylt och grädde(!). 

Efter maten var det jobbigt projekt. Koncentrera sig och sånt är jobbigt. Särskilt när det är defust vad man ska göra och sånt. Men jag ska inte klaga, vi känner med dig Soffla. 

Vi gick lite tidigare och jag och Ellen hade sällskap på tuben. Myzigt! 

När jag kom hem uppdaterad ejag mitt Xbox live och gjorde en avatar. 

  

Sen spelade jag massa Team Fortress, men gissa vad. Jag vågade inte prata, igen... Nån måste hjälpa mig! Ellen, Sofia, Josefina, nån!!!!!!!

Vi åt värsta goda middagen, pastasallad. Dock utan räkor, fail men ändå. Efter maten satte jag mig vid datorn och kände mig som en del av min generation. Jag har läst massa bloggar och bloggar nu själv. Nu tog Meat is Murder albumet slut. Ska jag lyssna en gång till eller byta skiva. Dagens i-landsproblem.

Mitt avslutningsord är ÖGA

"I have eyes like those of a dead pig. "
Marlon Brando



"The only greatness for man is immortality."
James Dean



And finally: " I like to drop my trousers to the queen. Every sensible child should know what this means."

Så fort man tar fram kameran kommer datorn fram. Vad fan Alice och Sofia!


Men Ölen gillade att vara på bild!


We all like the hair!

Vi slutade tidigt idag, kl 14:10! Man skulle egentligen plugga men vi gick istället glada ihågen till ett fik på hornsgatan.

Sen gick jag hem i rusket, värsta novembervädret var det.

Det här är ett klassiskt film klipp från filmen A Streetcar Named Desire, om du bryr dig det minsta om filmhistoria är det sevärt. Om det skulle vara så att du inte bryr dig om film kanske det är dags att börja nu!

Filmen "Streetcar" handlar om en kvinna som heter Blanche efter en rad händelser tvingas hon flytta till sin syster, Stella, som bor i New Orleans. Stella har gift sig med en man som heter Stanley, han har ett het temperament och kommer inte alls överens med Blanche som är väldigt "fin". Stanley är som sagt hetlevrad och innan denna sen tappade han helt sin självkontroll och skadade både Stella och Blanche(inte allvarligt), han är nu väldigt ångerful mot sin fru (Stella).

Igår när jag var ute och åt jättegod lunch hände det som alla skidfanatiker hade väntat på. Vinterns första snö. Att det var snöblandat regn och att blåsten tog tag i "snö" och kastade den i ansiktet på en var inget de la märke till. I värmen från caféet satt jag och njöt av min pastasallad.

Fredag 18:40, Gullmarsplan.
Jag står och väntar på Ellen och Alice, vi ska ta bussen till Sköndal och hälsa på Sofia. Efter kampen mot skogen tidigare på dagen har jag försökt få tillbaka värmen genom att ta ett varmt bad. Ellen och Alice kommer ungefär samtidigt och vi går tillsammans före kön. Jag är väldigt svensk i sinnet så att vi går före hela busskön förvånar mig. Det stod minst tio stycken i en fin kö och vi gick bara förbi den, jaja alla fick iallafall sittplats. Vi var alla peppade att träffa Sofia och se på film och inte minst äta godis!


Väl framme träffar vi Marina som tagit bussen från Skarpnäck istället för från Gullmars. Men var är Sofia!? Vi ringer henne och hon meddelar att hon är på väg. När hon äntligen anländer går vi in på Vi (visste inte att Vi fanns längre) och köpte godis och sockerdricka. Sen gick vi till Sofias hem, trots att hon bor i villa-täta Sköndal så bor Sofia i ett höghus.

När vi kom in i Sofias lägenhet hällde vi upp godiset och drickan och satte på filmen (Gudfadern). Vissa (Marina) hade problem med koncentrationen men jag tror att alla uppskattade filmen. När den var slut hade både Ellen och Marina somnat klockan var bara lite över tio!

Vi var så inne på Maffia efter gangsterfilmen så vi bestämde oss för att leka maffia. Vi körde med lite andra regler för att vi var så få men det var ändå jättekul. Stadens pastor hade blivit skjuten i sin biktstol. I slutet verkade det som om alla hade haft en affär med Pastorn. Det var Alice som var mördaren... Sen följde jag och Sofia de andra till bussen, de åkte hem och jag och Sofia hämtade sängen som jag skulle sova i. Vi låg och pratade i evigheter och när jag vaknade nästa morgon var jag helt seg.

Saturday
Jag hade blivit lovad en stadig frukost och det fick jag.

Efter den stadiga frukosten åkte vi in till stan och promenerade i Gamla Stan.

Jag såg en snygg väska som jag ska önska mig i julklapp!


Vi avslutade dagen genom att spela Halo 3 och Guitar Hero 3 online.

Idag skulle vi ut i skogen och mäta inloppet och utloppet. Gud så intressant är verkligen inte det första man tänker. Och när vi så satt på bussen ut till skogen i Hellas började sakta regndroppar smattra mot fönstret. VI var så förvirrade att vi åkte en station för lång och fick gå av och åka tillbaka. Jättebra början!

När vi väl var framme i vildmarken, kläda i gummistövlar och kläder efter väder, så skulle vi gå runt hela sjön. Regnet strömmade ner för våra utmatade ansikten och vi började sakta omslutas av det mörker som natten medför. Vi klättrade över berg, hoppade över breda bäckar och halkade på hala rötter. Men jag hade iallafall Sofia vid min sida, hon fanns alltid där när jag ramlade eller halkade. Ellen var långt före oss och hoppade på tå mellan vattenpölar och lerpölar, hon hade inte med sig gummistövlar utan sina vinterskor.

Vi gick och gick, och sen gick och gick vi tillbaka. Regnet tilltog och när vi äntligen skymtade civilizationen var vi anfådda, kalla, blötta och smutsiga. Vi satte i en kvart och väntade på bussen och sedan åkte vi hem. Att sitta i värmen från bussen var skönt. När jag kom hem tog jag ett varmt bad.

Jag ska straxt gå hemifrån. Ska åka till Sofia med några kompisar och se på Gudfadern. Det ska bli kul!

Min slutsats av dagen är; naturen är inte min grej och särskilt inte i regnet.

Idag efter skolan åkte jag, Ellen och Sofia glatt ut på landsbyggden (Enskedegård). Det var skojigt att se stockholm och på stationen (slussen) köpte vi godis i en automat. Man måste ju testa allt minst en gång. Jag är fett lack på sl. Förseningar pågrund av löv på spåren! Är de förvånade öve ratt det faller ner löv på hösten?

När vi efter en lång och besvärlig resa kom fram gick vi in i Ellens fina mysiga lägenhet. Vi hade bestämt oss för att baka. Eller om jag ska tala sanning nu var det Ellen som skulle baka och jag o Sofia just tagged along. Vi bakade kladdkaka och den blev fin. Jag har ju fått MVG i hemkunskap (på något underligt sätt) men jag överlät ändå husmorsuppdraget till Ellen. Sofia verkade inte allt för peppad på ett sådant ansvar.