Year of Refusal, recenserat



Med darrande händer håller jag äntligen i Morrisseys nionde soloalbum, "Year of Refusal". Omslaget är lovande, Morrissey bär i ena handen en bebis och tittar med bister uppsyn mot omvärlden. Om man bortser från bebisen lovar framsidan ett Morrissey album i samma anda som alla de tidigare (vilket inte är något negativt). Själva skivan ser ut som en LP, självklart mycket mindre i storlek. Jag fumlar in skivan i min Cd-spelare och trycker på play.

Det första som möter mina öron är ett rockigt intro som snart följs av Morrisseys varma och behagliga röst.


"I am doing very well. I can block out the present and the past now."


Dessa ord sammanfattar hela skivan, den är på många sett mer mogen och det är en lyckligare Morrissey som har dikterat ihop låtarna. I och med detta säger jag inte att det är ett simpelt pop-album. Men för att vara Morrissey är Years of Refusal relativt glatt. Morrissey verkar ha kommit över sin ungdoms depression och sade själv i en intervju: "Well as you know Jonathan (Ross) it's age. And it does quite comforting things". Detta sade Morrissey för snart fem år sedan, min enkla slutsats är att han måste var ännu mer trygg i sig själv nu. Men nu ska vi inte gå in på Morrissey som person för då blir det här inte en recension utan en bok.

Låtarnas karaktär påminner mer om Morrisseys låtar från nittiotals albumen "Maladjusted" och "Vauxhall and I" än Morrissey nu näst nyaste album "Ringleader's of the Tormentors". Låtarna varierar i sin kvalité och emellanåt kan vissa musikpartier vara riktigt dåliga. Så som outrot på den fenomenala låten "I am OK By Myself", ljudet skär in i mina öron och jag måste skynda att starta om albumet.


"Years of Refusal" är ett starkt album i musikvärlden 2009 men om man jämför med Morrisseys tidigare verk känns hans nyaste mediokert. Det är en köpvärd skiva men om du är ett nytt Morrisseys fan säger jag: Välkommen till gemenskapen börja med "Viva Hate" eller varför inte ett The Smiths album.

Random

Jag borde gå och sova men jag orkar. Istället lägger jag upp lite bilder från min eminenta vän kameran. Imorgon ska jag nog gå till Webhallen och köpa ett spel, sköj!






Snart recenserar jag Morrissey's nya album, so stay tuned!

Historian är klar!

Jag är färdig med historian!
Fan vad jag är bäzt!

Imorgon börjar jag klockan 11:00, så skönt:D

För övrigt tycker jag det är lite kul att ingen kommenterar på naken (nästan) bilden som jag la upp igår. Nån måste ju ha en åsikt. Jaja. Ikväll ska jag träna, ska bli jobbigt men jag kommer känna mig duktig efteråt.

Imorgon har mina föräldrar varit ihop i 20 år. Då blir det party!

Jag lägger upp den här bilden för att den är gullig, eller nåt.


This Just Made My Day!



Jag vet inte vad jag ska säga! Det är så genialiskt! Att ha den här bilden på the inner sleeve (vetefan vad det heter på svenska), nu ska jag köpa vinyl versionen också!

Morrissey fansen är verkligen extrema, och jag är en utav dem!
http://forums.morrissey-solo.com/showthread.php?t=95430&page=4

I LOVE YOU MOZ!

Försenat!

Tyvärr är The Sims 3 försenat, till den 2 juni! Sorgligt... Men å andra sida har jag tid att göra färdigt min legacy som ni kan läsa här: http://www.simsforums.net/legacy_family_stories/the_wolff_legacy-t4584.0.html.

En fullspäckad dag

Klockan sju vaknar jag och kan inte somna om. Super failure är allt jag har att säga! Jag bestämde mig för att se en film; Fight Club. Det var ett bra val, den är fan bäst. Sen åt jag frukost och spelade spel.

När klockan började när man sig tolv gjorde jag mig igjordning och sen åkte jag till Slussen. Där träffade jag; Hanna, Sofia och Ellen. Vi promenerade till Kungsan och på vägen såg jag en Morrissey affisch(i tunneln under Slussen, Gula gången heter den och det luktar piss i den:P). Och Ellen och Sofia berättade att de hade sett Magnus (:P) Krunegård på stan, coolt!

Väl framme i Kungsan var det uppsnack inför Stockholm stannar.









Efter vi hade blivit taggad på att stanna gick vi och åt. Fredrika joinade oss (hon hade protesterat innan). Jag åt sushi men den var alldeles för stark:(




Ellen blev osynlig...


Sen gick vi vidare till centralen och stannade i exakt fem minuter. Det var roligt och folks reaktioner var komiska. Efter vi hade stannat gick vi vidare till Lagerhouse och jag köpte ett anteckningsblock (superkul!). VI åkte sedan till Nostalgipalatset och sen vidare till Odenplan.







Efter trevligt umgänge åkte vi tvåan hem och jag packade av lite. Sen skyndade jag till Medborgarplatsen. Där jag träffade Karin! Vi hade super trevligt; åt middag, gick på bio (Revolutinary Road) och sist gick vi hem till mig och såg Linje Lusta.

Allt som allt en toppen dag:D



RSS 2.0