Idag skulle vi ut i skogen och mäta inloppet och utloppet. Gud så intressant är verkligen inte det första man tänker. Och när vi så satt på bussen ut till skogen i Hellas började sakta regndroppar smattra mot fönstret. VI var så förvirrade att vi åkte en station för lång och fick gå av och åka tillbaka. Jättebra början!

När vi väl var framme i vildmarken, kläda i gummistövlar och kläder efter väder, så skulle vi gå runt hela sjön. Regnet strömmade ner för våra utmatade ansikten och vi började sakta omslutas av det mörker som natten medför. Vi klättrade över berg, hoppade över breda bäckar och halkade på hala rötter. Men jag hade iallafall Sofia vid min sida, hon fanns alltid där när jag ramlade eller halkade. Ellen var långt före oss och hoppade på tå mellan vattenpölar och lerpölar, hon hade inte med sig gummistövlar utan sina vinterskor.

Vi gick och gick, och sen gick och gick vi tillbaka. Regnet tilltog och när vi äntligen skymtade civilizationen var vi anfådda, kalla, blötta och smutsiga. Vi satte i en kvart och väntade på bussen och sedan åkte vi hem. Att sitta i värmen från bussen var skönt. När jag kom hem tog jag ett varmt bad.

Jag ska straxt gå hemifrån. Ska åka till Sofia med några kompisar och se på Gudfadern. Det ska bli kul!

Min slutsats av dagen är; naturen är inte min grej och särskilt inte i regnet.