Jag är så feg ibland. Igår kväll spelade jag ett utav mina absoluta favorit spel, Team Fortress 2. Det är ett skjutspel i tecknade stil med flera olika multiplayer möjligheter.
 Jag är pyro, längst ut till vänster.

Så igår spelade jag, man har ett headset så att man kan prata med varandra. Jag hade på mig det men jag pratade ingenting. Två andra killar gjorde dock det, dem var verklligen pro. Och vårt team ägde sönder allt annat. Vi spelade oss fram genom horder av fiender och jag gjorde en väldigt snygg capture! Way to go Mozzer. Good one pyro! Snacka om att jag kände mig duktig, dessa väldigt duktiga spelare tycker jag är bra. Ett sånt här läge är perfekt att säga någonting, typ Thank you eller om man är lite vågad; cheers mates. Men icke. Jag satt där och tänkte verkligen Thank you. Men jag satte aldrig på mikrofonen. Jag satt tyst och log stort.
Jag har bestämt mig att någon gång ska jag prata i headsetet, jag ska fan prata ordentligt också. Inte bara hej... Utan right heavy take left flank, I take right and comes behind them and burn them to death! Mohahahahha, det där sista kommer jag nog tänka inte säga. Men dagen är inte här ännu, men snart så. En vacker dag kommer jag snacka engelska med alla spelarnödar runt om i världen.